I dagarna har SvFF:s remissutskick inför representantskapsmötet den 29/11 uppmärksammats. Bland punkterna i “Förslag till revidering rörande arrangemang och säkerhet” har SvFF lagt fram flera förslag som skulle innebära allvarliga ingrepp i den svenska läktarkulturen om de blir till verklighet.

  • Detaljstyrning av ståplatssektioners placering

    En aktiv läktarsektion växer fram organiskt på arenorna, och dess placering ska inte styras utifrån. I sitt nya förslag vill SvFF tvinga “supportersektioner för arrangerande och gästande lag” till kortsidorna och därmed detaljstyra klubbarnas utformningar av läktaren. Våra ståplatser är inte vilken sektion som helst för oss supportrar. De är placerade för att ge bästa praktiska förutsättningar för läktarstödet och det är platser laddade med känslor och minnen. Med SvFF:s förslag skulle det isåfall innebära att de lag som idag har ståplats på långssidan tvångsförflyttas till kortsidan. Det spelar ingen roll att dispens kan sökas på tre år, bara att åtgärden ens föreslås tyder på en oroväckande låg kunskap om supporterkultur hos SvFF.
  • Förbud mot att hålla i tygstycken

    I förslaget finns även en punkt om ett förbud mot att hålla i vissa tygstycken, som ett försök att försvåra maskering. Till att börja med innebär detta att supportrar som t.ex. håller en OH-flagga till ett tifo ovetandes blir föremål för repressalier – exakt vilka framgår inte. Därutöver tycks vi se Villkorstrappans lik sprattla till när dess hjärndöda metodik föreslås på nytt. Att försöka ta genvägar genom legala element av supporterkulturen för att komma åt de illegala är lika missriktat och ineffektivt då som nu.
  • Grova inskränkningar av yttrandefriheten på läktarna

    Värst av förslagen är det om “tillkommande ordningsregler” för flaggor och banderoller. Under denna punkt föreslås regler om vad som får stå på en banderoll eller inte, däribland att de inte ska få riktas mot ett motståndarlag och dess supportrar. Här är man bevisligen inte bara oförstående till rivalitetens viktiga roll för den supporterkultur vi har idag. Förbundet tycks dessutom inte tveka alls inför att börja med långtgående inskränkningar av yttrandefriheten, bara för att budskapet i fråga står på en läktarbanderoll. Det tycks, av allt att döma, som att man vill ta efter UEFA:s stasi-metoder för att kontrollera och censurera läktarna på ett sätt som alla nog inser det absurda i (inte minst om man laborerar med tanken att applicera det på andra delar av samhället).

I förslaget finns flera andra problematiska punkter där man vill diktera hur klubbarna arbetar med insläpp och kameraövervakning, där man framförallt vill gå hårt åt tifofixen. Generellt för SvFF:s förslag är en oroväckande tendens att vilja klampa in och peta runt i läktarkulturen på ett sätt som de varken kan eller bör göra. Detta helt utan att intressera sig för vad den supporterrörelse det faktiskt gäller har att säga om saken, genom att till exempel koppla in Svenska Fotbollsupporterunionen.

Hur mycket det handlar om okunskap eller att man bestämt sig för att hårda tag är vägen framåt kan vi förstås bara spekulera i. Oavsett tycker vi att ett krisande SvFF snarare bör fokusera på att ta tag i vår nationalsports riktiga problem. Framförallt bör de hålla fingrarna borta från den läktarkultur som hållit liv i svensk fotboll och givit den ett namn ute i världen, allt medan förbundet fullkomligt försummat sitt sportsliga ansvar.