Ultra Caos Stockholm

Den 23/5-17 publicerades information från företaget Stockholm Live på DIF.se. Informationen gällde metalldetektorer/larmbågar vid inpasseringen till Stockholmsarenan. Dessa larmbågar ska pilottestas inför hemmamatchen mot AFC på lördag. Som några kanske har vetat sedan tidigare har detta planerats sedan en tid tillbaka. Larmbågarna har vi även stiftat bekantskap med under våra hockeymatcher på Hovet.

Mycket har varit oklart kring dessa metalldetektorer. Därför tänkte vi försöka reda ut ett och annat, och även ge vår syn på saken.

Initiativtagarna bakom larmbågarna är bolaget AEG (Anschutz Entertainment Group). AEG är ett multinationell företag med huvudkontor i USA som bedriver evenemangsverksamhet runt om i världen. Sedan 2008 äger de företaget Stockholm Live som driver verksamheten i Globen, Hovet, Stockholmsarenan och Annexet. Dessa arenor ägs av Stockholms Stad (genom SGA Fastigheter), men hela verksamhet drivs alltså av AEG genom Stockholm Live. Förutom evenemangsverksamhet i Stockholm äger även AEG en mycket stor del av ett visst svenskt fotbollslag, nämligen Hammarby.

Det är dessvärre svårt att få fram relevant information om hur beslutsprocessen kring dessa larmbågar har sett ut. Vilka olika parter som varit drivande, hur diskussionen har låtit och varför det ska ske är alla exempel på frågor vars svar inte är enkla att hitta. Att allt detta sker bakom låsta dörrar är i sig intressant. Vi vet även att till exempel DIF Fotboll tidigare har haft svårt att få någon klarhet i denna process. Inte heller har de besökande supportrarna blivit tillfrågade eller involverade i en diskussion.

På Stockholm Live’s (AEG:s dotterbolag) hemsida går det dock att läsa ett par rader om larmbågarna, men även där är informationen knapp. Istället för faktiskt information lindar de i det hela i mängder av tomma ord som är svåra att tolka. Bland annat skriver Stockholm Live att larmbågarna är till för att “skapa så trygga och trevliga evenemang som möjligt”. En mening som de till exempel slänger ut sig helt utan hänvisning till vad som utan larmbågarna har uppfattats som otryggt och otrevligt. Som sagt, tomma ord utan substans. Som till för att läsaren ska svälja allt utan kritiskt tänkande.

Vidare skriver de att det inte finns någon “direkt hotbild mot våra arenor”, utan att installationen av larmbågarna “bara är en utveckling i vårt ständiga säkerhetsarbete”. Bara en utveckling. Men en utveckling på vad egentligen?

Tycker människorna som faktiskt regelbundet besöker arenorna att arrangemangen är osäkra? Och om nu ens så är fallet, vad beror denna otrygghet på? Det skiljer sig säkert från fall till fall, men det vore intressant om en sådan diskussion hade förts i samband med frågan om larmbågar. Dessa frågor är däremot inget som AEG verkar ha brytt sig om.

De pratar om att det handlar om trygghet för publiken, men vems trygghet? Som i många andra fall är det tydligt att de som ofta fattar besluten inte är människorna som drabbas av samma beslut. Det är inte de beslutsfattande kostymnissarna som kommer gå igenom larmbågarna varje vecka, utan det är alla vi som faktiskt går på fotboll.

Därför blir det ytterst en fråga om makt. Beslut som dessa sker långt bort ifrån den svenska föreningsdemokratin och våra medlemsmöten. Visst är det förvånande att det kan vara så, trots att våra föreningar styrs genom den föreningsdemokrati som säkerhetställs av 51%-regeln. Anledningen till att det ändå kan ske stavas den moderna fotbollen. För trots den bevarade och viktiga föreningsdemokratin sker hela tiden förändringar som visar att den moderna fotbollen försöker vinna mark.

En sådan här diskussion visar på hur viktigt det är att värna om föreningsdemokratin, men också på vikten av att fördjupa den. Det är något unikt och vackert att vi medlemmar bestämmer över våra föreningar. Något vi är stolta över. Men när föreningen blir tvungen att hyra in sig på arenor som ägs och styrs av multinationella företag, eller när spelscheman och avsparkstider styrs av TV-bolag, hur mycket medlemsdemokrati kan vi fortfarande stoltsera med då?

För oss går det inte att se beslutet om införandet av larmbågar på Stockholmsarenan som något annat än ytterligare en utveckling av den moderna fotbollen. En utveckling som även har inneburit bland annat höjda biljettpriser, försök att minska ståplatskapaciteten, mer övervakning, konstgräs, möjlighet att stänga tak, eventområden och där matcherna allt mer bara ska betraktas som underhållning för publiken.

Därför ser vi införandet av larmbågar som på svenska fotbollsarenor som något som ska motarbetas och inte accepteras.För det pågår alltså hela tiden (på olika sätt) en slags maktkamp om vem fotbollen ska vara till för. Som vi ser på det blir alltså frågan om larmbågarnas vara eller icke vara speciellt viktig, inte bara för den handlar om supportrars integritet, utan också för att den ställer frågan om vilka fotbollen är till för och vilka som får vara med och fatta besluten.

Att den första matchen då larmbågarna ska testas råkar vara mot AFC, det hemska laget som allra mest symboliserar den moderna fotbollen, är minst sagt en talande slump.

Larmbågarna är en del av en större berättelse om hur fotbollen förändras, i vilken riktning den styrs och vilka som berörs av besluten. Många kanske kan känna uppgivenhet över att berättelsen redan är skriven i sten och att handlingen är svår att påverka. Speciellt när det är så tydligt att beslut flyttas långt ifrån oss och ofta sker i det fördolda. Men är det något supportrar tidigare har bevisat är att det är visst är möjligt att göra skillnad. Anledningen att den själlösa moderna fotbollen ännu inte har fått fäste i Sverige beror helt och hållet på oss själva som föreningsmedlemmar och supportrar.

Det nedre räcket framför Sofialäktaren där banderollerna hänger såg lite annorlunda ut i måndagens match mot IFK Göteborg. Som några redan har noterat hängde Ultra Caos Stockholms gruppbanderoll upp och ner under matchen. Något som för en utomstående kanske uppfattades som märkligt, men det finns en enkel förklaring. Anledningen till denna handling var för att markera gruppens missnöje med polisen och deras insats innan matchen.

I måndags blev det nämligen återigen tydligt hur polisens agerande i samband med fotboll syftar till att skapa provokationer hos supportrar. Polisinsatsen var oproportionerligt stor (hörde vi resursbrist?) och kantad av övervåld med batonger och pepparspray. Dessutom blev en majoritet av gruppens medlemmar bortbussade innan matchen på mycket oklara grunder.

Ordningsmakten slår ofta hårt mot oss supportrar. Det fick vi se prov på i måndags. Men oavsett hur ont det än gör att få ett batongslag visar vi gång på gång att vi inte tänker falla.

Från Stockholms Stadions fondläktare, vidare till samma borgs träbänkar på Sofialäktaren och till läktaren under samma namn på Stockholmsarenans betong. Ståplats har funnits i över fyra decennier inom Djurgår’n.

En liten klack tog sina första stapplande steg med simpla ramsor och sydda flaggor i enkla mönster på 70-talet. Klacken växte, supporterkulturen förändrades såväl ljudligt som visuellt. Två-tre ramsor blev till hela sånglexikon. Melodisk inspiration har hämtats från världens alla hörn. Småflaggor blev till stora koreografier.

Klädstilar har kommit och gått. Umbrojackor och baggiejeans blev rutiga kepsar och vita trainers, skjortor har blivit ultrashoodies och till slut har vi landat i en salig blandning av gammalt och nytt.

Generationer av Djurgårdare från olika delar av Stockholm, med olika uppväxter och livsöden, har levt ut sina känslor på ståplats. Tillsammans har vi med åren skapat en naturlig plats där genuin kärlek för Djurgårdens IF får leva och frodas. Vi har skapat oss en frizon för brinnande passion, där ingen annan än vi själva bestämmer hur den tar sig uttryck.

År 2017 går vi in på vårt femte år på Stockholmsarenan, med Sofialäktaren som motorn för stämningen som skapas på Djurgårdens matcher. Vi vet att vi har en potential som vi ännu inte uppnått. Det finns en kostym att växa i och nu är det dags att ta ansvar för vår framtid. Det är dags att växa oss större, göra trädstammen stabilare och ge oss själva möjligheten att utvecklas i den riktning vi vill.

Vill du vara en del av nästa steg i utvecklingen av vår ståplats?
Då ska du köpa säsongskort på Sofialäktaren 2017.  Och gör det redan nu:
difbiljetter.se/2017

För evigt ståplats!

Ultra Caos Stockholm
Järnkaminerna Stockholm
Sofialäktaren

Djurgårdsfamiljen står i startgroparna till någonting som fått benämningen Superveckan. Under den här perioden ställs vårt fotbollslag mot topplaget Malmö FF, ärkerivalen aik samt fjolårets allsvenska vinnare, IFK Norrköping. Det krävs inga högskolepoäng för att räkna ut att de här matcherna betyder mycket för oss alla.

Vi bestämmer inte hur spelartruppens uppladdning ska se ut, vilka spelare som startar, vilka som byts in, vilket spelsystem vi ska använda eller vilka taktiska förändringar som görs i halvtid. Vi tror att ni fattar. Vi har helt enkelt inte ett skit att säga till om när det gäller det sportsliga. Därför ska vi också strunta i det och fokusera på det vi faktiskt kan påverka. Nämligen det som händer på läktaren.

Det råder ingen tvekan om att hur vi supportrar presterar på läktaren faktiskt påverkar spelarna på planen. Vi har ett antal gånger demonstrerat att det är möjligt att sjunga in en boll i mål.

Vi supportrar är navet i föreningen, det är vi som får föreningen att leva och överhuvudtaget faktiskt existera. Se bara vilken ljudkuliss vi skapar match efter match, på såväl hemma- som bortaplan. Eller vilka otroliga tifoarrangemang vår tifogrupp presenterar säsong efter säsong. Inget utav detta skulle vara möjligt utan ideellt arbetande supportrar som varje dag, året runt, drar sitt strå till stacken. Tillsammans skapar vi en helhet, tillsammans skapar vi någonting jävligt bra. Vi ska vara stolta över oss själva, men aldrig helt nöjda.

Det är inte många som förstår varför man väljer att lägga ner så pass mycket tid, pengar och energi på den här grejen. Efter en i raden av alla de senaste derbytorskarna har vi tittat oss själva i spegeln och undrat detsamma. Varför utsätter man sig för detta?

Faktum är att de flesta av oss mår både psykiskt och fysiskt dåligt efter vissa förlorade fotbollsmatcher. Det kanske låter märkligt för en som inte förstår, men vi kan må dåligt i flera dagar. Men det tar dock aldrig särskilt lång tid innan engagemanget kommer tillbaka. Stoltheten blir som en påminnelse om vad som driver oss. Inom varje supporter finns en stolthet, en stolthet över att få vara en del av någonting större än en själv. Det är precis den där stoltheten som samtliga Djurgårdare måste plocka fram inför den kommande Superveckan.

Oavsett slutresultat på planen ska alla på övre och nedre etage av Sofialäktaren kunna lämna de här tre matcherna med stolthet och ärligt kunna säga till sig själv att man gav allt man kunde för DIF. Genom att fullständigt släppa loss på läktaren och ösa på bevisar vi för hela fotbollssverige, men framförallt oss själva, att vi är bäst i Sverige.

Igår kom beskedet att DIF har sparkat en tränare och anställt en ny. En välkommen nyhet i supporterleden. Nu får vi egentligen chansen till en slags nystart. Men en nystart innebär inte bara lättnad och en möjlighet att pusta ut, utan det ställer även krav på oss.

Ska nystarten bli som vi alla drömmer om måste vi bidra på bästa möjliga sätt.

På måndag gästar IFK Göteborg Stockholmsarenan. Förutom att det som vanligt är en av säsongens viktigaste matcher, gäller det alltså att vi gör vårt yttersta för att skapa den nytändningen som vår förening är i behov av. Full uppslutning på Sofialäktaren och en inställning värdig de blåa ränderna är det som gäller.

Låt oss för ett ögonblick blicka bakåt. För tre år sedan hade en annan tränare precis avgått efter en värdelös inledning på säsongen. Matchen efter avgången kom Malmö FF på besök till Stockholm. Vi vände och vann. Den euforin är svår att beskriva i ord, den beskrivs bättre med minnet av det stålräcke som kraftigt böjdes efter sista målraset i klacken. Alla som då stod på Sofialäktaren vet vad en nytändning kan göra för en förening.

Det är med sådana minnesbilder som vi kliver in på läktaren på måndag. Det är den känslan som alla ska bära med sig.

Supportermässigt har vi hittills gjort en mycket bra säsong. Kontinuerligt stora bortaföljen, enorma tifon och en supporterkärna som allt ger allt är saker som kanske glöms bort när det sportsliga blir till misär. Men på måndag lyfter vi fram allt detta.

Vi vill även uppmana alla att på söndag samlas 10.30 på Kaknäs för att under träningen välkomna den nya tränaren och skapa en positiv känsla inför matchen dagen efter.

För på måndagen ska Sofialäktaren gunga och låta. Så kraftigt att vi glömmer den senaste tiden, blåser bort Göteborg och banar väg för den efterlängtade nytändningen. Då visar vi vår nya tränare Mark Dempsey vad Djurgårdens IF handlar om.

Fyll Sofia!

Djurgården har ett direkt oacceptabelt derbyfacit de senaste åren. Det är fakta vi inte kommer ifrån. De stora besvikelserna till trots har vi alltid slutit upp och funnits på läktaren med vårt fulla stöd när det vankats nytt derby. Vi har stått där och envist sjungit för vårt lag och för vår egna stolthet.

Den 19 april är det dags för ett nytt derby, det första i Allsvenskan för i år. Det är vårt hemmaderby mot bajen och det är återigen dags att mobilisera. Laget har vunnit tre raka segrar i inledningen av serien och nu är det hög tid att plocka tre poäng i ett derby också.

Det är – som alltid – vår plikt att ge allt för DIF på läktaren. Vi måste tro på en seger, vi måste tillsammans pränta in vinnarmentaliteten i derbysammanhang. Vinst är det enda tänkbara. Det är inställningen som ska prägla det här derbyt och vi ska med vårt stöd kämpa på läktaren för att se till att det blir så. Slut ännu en gång upp på Sofialäktaren, nedre som övre, så sjunger vi fram en efterlängtad derbyseger.

På söndag laddar vi upp tillsammans med spelarna på Kaknäs. Klockan 10:30 börjar lagets träning och vi uppmanar alla att ta sig dit för att peppa DIF. Vi ska visa hur mycket det här betyder för oss. Det ska inte undgå någon i laget att det här är en match som skiljer sig från andra matcher. Ta dig till Kaknäs så taggar vi laget till max.

Krossa bajen!